hannahultgren

Jag fick en fråga lite om mig och min pojkvän, så tänkte berätta om vår historia.

 

I slutet av sommaren 2012 så fick jag ett sommar jobb på en tåg depå i Helsingborg. Jag var verkligen skit nervös. När jag kom dit första gången så står jag utan för grinden för att komma in på området. Jag skulle möta upp mammas gamla jobbarkompis, som var den som fixade sommarjobbet till mig, utanför grinden kl.8.00 Tiden gick och där stod jag och väntade. Jag mejlade och jag ringde henne, skickade sms.. totalt omöjligt att få tag i henne. Då ökade nervositeten från kanske 10% till 500% på bara några minuter. Men jag tänkte, jag står iaf kvar till någon kanske kommer. Det tog en stund innan jag fick svar från henne att hon var på väg och då kunde jag slappna av lite. Sen kom rally bruden. Vi gick in genom lagret för hon skulle visa mig runt lite. Sen gick vi in i verkstaden och sen vidare in på kontoret. När vi precis har gått genom dörren in till koktoret ser jag tre killar stå vid ett skrivbord. Pulsen gick upp till jag vet inte vad på några sekunder. Sen säger "rally bruden": Här har vi Hanna, hon ska sommar jobba här i 1 månad, på engelska för att en av killarna var inte svensk, utan fransk. Så jag hälsar på alla tre och jag var så fruktansvärt nervös så jag hörde inte vad två av dom sa för namn, men de tredje namnet fastnade genast på hjärnan, Jasmin.  Sen va det inte mer med det. 

Jag började med mina arbetsuppgifter och dom skulle börja jobba. Dom jobbade egentligen inte på depån, utan dom var konsulter och skulle bara vara där i 1 vecka. 

 

Jasmin var så fruktansvärt dryg mot mig under de två första dagarna och jag blev så fruktansvärt irriterad när han kommer in i fikarummet första dan och vi pratade om att köra bil och han säger: men tjejer kan ju inte köra bil! Åh, ni skulle sett hur det bara rök ur mina öron och det var första gången jag sa nånting till honom. Jag bara högg direkt att man kan inte dra alla över en kant. Sen bara gick han därifrån utan att svara eller nånting. Åh, tro inte att man blev ännu surare och tänkte, vilken jävla drygskalle. 

 

Första dagen på jobbet så kom han in till mitt kontor vid lunchtid och frågade om jag skulle med och äta. Jag reagerade skit snabbt med ett kort och starkt, NEJ. Jag var fortfarande skit sur för hans uttalande om att tjejer inte kan köra bil. Så där fick han tillbaks. 

 

På torsdagen så kom han in till mitt kontor igen och såg ut att må riktigt dåligt. Han frågade om jag har någon huvudvärkspilla. Jag kollar i min plånbok, för jag brukar ha det där. Men så kom jag på att dagen innan så hade jag tagit ut dom av någon anledning. men jag skulle ändå köra till Maxi för att handla mat så jag sa att jag kunde köra och köpa några. Då va han helt plötsligt väldigt manlig och sa flera gånger att jag inte skulle göra. inte för hans skulle liksom. När det var lunch time så åkte jag iväg för att köpa mat och sprang runt inne på maxi och letade efter dessa jävla pillerna. Gick till personalen och frågade om var dom hade dom, och så säger dom att dom var slut. SÅ KLART!  så jag går till apoteket och handlar några Treo-rör. Kommer tillbaks till depån och sitter och äter då han går förbi och jag säger att nu finns det treo i skåpet i köket. Som han lös upp. Det var nästan som att hans huvudvärk släpte. Han blev jätte glad för att jag hade åkt och köpt det bara för han skulle. 

 

Det var typ allt som hände den veckan. Vi pratade knappt med varandra. Men ändå så tillslut så blev vi tillsammans. Det fanns någon kemi det som inte går att förklara! 

 

På fredagen, samma dag som dom skulle åka hem så går vi världigt nära varandra i korridoren och jag bara tittat upp på honom och säger: Fan vad lång du är. och han kontrar snabbt med: Du vet, diamanter är små men värdefulla. Snabbtänkt som jag är så tänkte jag, så säger han säkert till alla tjejer, för det finns inte jätte många tjejer som är länge än honom. Senare under dagen så gick jag och fundera på vad an mena med det egentligen.

 

När konsulterna skulle åka hem på fredagen så stod dom ute och pratade också gick jag förbi och stannade till och pratade lite med dom. Så ville dom ta i hand och säga hej då, men dom var jätte skitiga. Så jag bara nekade och vinkade hej då. Båda två blev SKIT sura och bara gick. Sen i efterhand så fick jag veta att det var då Jasmin gav upp hoppet om mig. Liksom vad är det för jävla tjej. Om hon hade varit intresserad så han hon väl iaf tagit i hand med mig. hahah! vilken elak jävel man är. 

 

Men nu är det iaf vi två. Och det är så himla kul och brätta om vår historia. Vi föll pladask för varandra, fast vi knappt pratade under den veckan och små bråkade hela tiden. 

 

Jag har flyttade upp till han i Köping, där vi bor idag. 

Vi har en åldersskillnad mellan oss på 12 år. Men det har vi inga problem med. Ingenting vi märker.